Extended Producer Responsibility (EPR) framstår som en långvarig policy med sitt första koncept som går tillbaka till 1980-talet. Det har fått förnyad uppmärksamhet inom ramen för "Circular Economy Package" från 2018. Detta paket betonade behovet av att stärka EPR-systemet och etablera metoder för att hantera specifika avfallskategorier, inklusive textilier. Dessutom har andra lagstiftningsåtgärder, såsom avfallsdirektivet, som föreskriver separat insamling av textilavfall senast 2025, sporrat Nederländerna, Frankrike, Norge och Sverige att upprätta nya eller reviderade EPR-system för textilier.
Modeföretag har traditionellt fokuserat enbart på att få ut textilier på marknaden och försummat sitt engagemang i avfallshantering och återvinning efter konsument. Detta har lett till en situation där värdefullt textilavfall förblir underutnyttjat, plaggens hållbarhet och återvinningsbarhet inte prioriteras och tillverkare inte har tillräckligt incitament för att minska sitt miljöavtryck. EPR, ett brett koncept som omfattar olika strategier, lägger ansvaret på producenterna att hantera hela livscykeln för sina produkter, från design till uttjänta hantering, vilket inkluderar insamling och återvinning av avfall. Det är viktigt att se EPR som en vägledande princip snarare än en detaljerad handlingsplan. Specifika krav är skräddarsydda för varje land och inkluderar produktavgifter, minimistandarder för återvunnet innehåll, rapportering av koldioxidavtryck och prestandakriterier.
Det specifika med EPR-system för textilier varierar från ett land till ett annat. Till exempel i Nederländerna måste varumärken som introducerar textilprodukter på marknaden betala en avgift, som är avsedd att återinvesteras i system för återvinning och återanvändning av textilier. Företag förväntas registrera sig hos en utsedd organisation. I Frankrike måste producenterna skaffa ett UDI-nummer för att visa registrering hos en ekoorganisation och för att underlätta övervakningen av efterlevnaden. Ett bidragsbelopp bestäms för varje produkt baserat på flera faktorer, såsom mängden liknande produkter som sålts under föregående år. Norge och Sverige kommer att tillämpa EPR för textilier inom en snar framtid. Noterbart är att kostnaden för att implementera den svenska EPR för textilier beräknas öka priset på en genomsnittlig t-shirt med cirka 3 cent. Norge överväger betydande avgifter för produkter tillverkade med syntetiska fibrer, vilket uppmuntrar tillverkare att utforska mer hållbara råvaror.